Norden – EU:s utpost mot Arktis


Handels-och säkerhetspolitiska konflikter om Arktis´ tillgångar kan lätt uppstå nu när isen smälter. Hamnar de nordiska länderna på olika kurs? frågar sig Sinikka Bohlin och Kristina Persson i veckans kommentar.

Isavsmältningen öppnar polarområdena i Arktis som en framtida arena för både konkurrens och samverkan inom civila och militära områden.
Länder med intressen i Arktis kommer att ställas inför beslut där olika åtgärder måste vägas samman. Frågeställningar om maktbalans, koalitioner i olika frågor, privata aktörers roller kontra statliga, etc, kommer att aktualiseras.
I den här situationen utgör Norden EU:s yttre gräns mot Arktis, där uppskattningsvis 25 procent av jordens oupptäckta tillgångar på olja och gas finns.

Enligt organisationen US Geological Survey kan Arktis innehålla 90 miljarder fat olja som kan utvinnas så snart den globala uppvärmningen och den nya tekniken möjliggör det. Det motsvarar ungefär en tredjedel av USA:s oljereserver.
Klimatförändringarna medför också att nya viktiga handelsvägar öppnas för sjöfart vilket i sin tur kan få olika konsekvenser. Territoriella tvister och oklarheter mellan länderna runt Arktis som tidigare har varit av mer strategisk betydelse får nya ekonomiska dimensioner och därmed ökar risken för konflikter.

Kopplat till detta ligger nya frågor om utbyggnad och lokalisering av ny infrastruktur såsom transit- och terminalhamnar. En exploatering med infra-strukturella satsningar som med stor sannolikhet också kommer att medföra konflikter med ursprungsbefolkningen gällande deras existens och territoriella rättigheter.

Vid uppkomna säkerhetspolitiska/territoriella konflikter har de nordiska länderna ofta fungerat som framgångsrika ”konfliktdämpare” och förhandlare. Men i de konflikter som nu kan uppkomma i Arktis skall beaktas att flera av de nordiska länderna har egna intressen – naturtillgångar och farleder - att bevaka som strandstater i polarområdet.
Klimatförändringarna i Arktis kan därmed på många olika sätt ställa Norden och det nordiska samarbetet i en ny situation.

Nordens geopolitiska läge mellan polarområdets stora aktörer USA, Kanada och Ryssland kommer också under de kommande åren att få en ny – eller rättare sagt förnyad – relevans. Jämfört med tiden under och efter kalla kriget, med dåvarande Sovjetunionens existens, finns nu även en tredje aktör och en ny situation för Norden att beakta: EU, där tre av de nordiska länderna är medlemmar.

Arktis kommer att bli en av de stora utmaningarna under EU:s kommande mandatperiod. En mångfald av frågor och situationer kommer att uppstå: Hur kan de nordiska länderna agera inom EU för att fred upprätthålls, samtidigt som resurser brukas och fördelas på ett hållbart sätt?
Har EU ett enbart altruistiskt förhållningssätt gentemot Arktis, eller har EU en egen, dold agenda?
Agerar medlemsländerna i EU samfällt eller i strid med varandra? Hur långt gör de nordiska länderna gemensam sak i frågan om Arktis?
Eller kommer de nordiska EU-länderna, Danmark, Finland och Sverige att följa en EU-linje som går mot Norge och Island som står utanför EU? Och kommer de i så fall att inta andra positioner med Ryssland och USA?

Om en månad avhålls valet till Europaparlamentet och det är hög tid att de danska, finska och svenska kandidaterna lyfter fram frågan om Arktis framtid i sina valkampanjer. Inget vore mer naturligt – och angeläget – än att de började på Europadagen den 9 maj med att diskutera Nordens och EU:s roll i Arktis som en ny säkerhetspolitisk arena.

Sinikka Bohlin
Nordiska rådets president

Kristina Persson
Föreningen Nordens ordförande