EU:s parlamentariker ställer krav på Köpenhamnstoppmötet

2009-11-26 | 12:26

EU-parlamentet hoppas på en bindande och ambitiös överenskommelse vid klimattoppmötet i Köpenhamn i december i år, skriver man i en ny resolution som röstades igenom igår vid sessionen i Strasbourg. Förhoppningen är att överenskommelsen kommer leda till mål för att utsläppen ska minska i industri- och utvecklingsländerna. Man vill också se finansiella löften och straff för dem som inte följer överenskommelsen.

EU:s ledare måste visa politiskt ledarskap för att lyckas vid klimattoppmötet i Köpenhamn i december. Det säger parlamentet i den resolution som röstades igenom igår. Ledamöterna poängterar att framtidens generationer kommer att sakna möjlighet att kontrollera klimatförändringarna om globala åtgärder dröjer ytterligare.

Toppmötet i Köpenhamn borde, enligt parlamentet, allra minst leda till en bindande överenskommelse med mål att begränsa klimatförändringarna för industriländerna och om finansiering. Det behövs också en process som, till i början av nästa år, arbetar fram ett juridiskt bindande avtal med verkan från och med den 1 januari 2013.

- EU leder just nu kampen för klimatskydd och vi vill att det ska fortsätta så i Köpenhamn. Därför måste vi hålla fast vid det vi utlovat - en 30-procentig minskning av koldioxid till år 2020, förklarar miljöutskottets ordförande Jo Leinen (S&D, DE).

Europaparlamentet uppmanar stats- och regeringscheferna för alla länder som deltar i COP 15 att ge denna fråga högsta prioritet och visa politiskt ledarskap. Man uppmanar också EU att fortsätta utveckla sin yttre politik i klimatfrågan.

I texten, som röstades igenom med 516 röster för, 92 röster mot och 70 nedlagda röster, skriver ledamöterna att den internationella överenskommelsen bör se till att:

• industriländernas gemensamma minskningar av växthusgasutsläppen till 2020 jämfört med 1990 års nivåer, ligger i den övre delen av intervallet 25–40 procent samt att man vill se ett långsiktigt minskningsmål på minst 80 procent för 2050 jämfört med 1990 års nivåer

• utvecklingsländerna som grupp begränsar ökningen av sina utsläpp med 15–30 procent jämfört med en situation utan åtgärder. Med tanke på den ekonomiska betydelse som Kina, Indien och Brasilien har, att dessa länder bör åta sig att uppfylla mål som ligger nära industriländernas mål

• det är industriländernas ansvar att bistå utvecklingsländerna med hållbart och förutsägbart ekonomiskt och tekniskt stöd - vilket bör vara nya åtaganden som går utöver det offentliga utvecklingsbiståndet. Parlamentet uppmanar EU att ta på sig ansvaret för åtminstone vad kommissionen uppskattat att den globala finansieringen skulle kosta, nämligen 5–7 miljarder EUR per år för perioden 2010–2012

• gemensamma bidrag till utvecklingsländernas begränsningsåtgärder och anpassningsbehov år 2020 ska vara minst 30 000 miljoner euro per år

• både utsläppsminskningsmålen och finansieringsåtagandena måste omfattas av ett strängare kontrollsystem med mekanismer för tidig varning och påföljder

• strikta kvalitetsstandarder för projekt måste ingå i framtida utsläppskompenserande mekanismer så att inte industriländerna tar ifrån utvecklingsländerna möjligheten att minska sina utsläpp till en låg kostnad. Kriterierna måste garantera att sådana projekt håller hög standard och verkligen leder till kompletterande utsläppsminskningar

• den internationella luft- och sjöfartssektorn bör omfattas av en överenskommelse med samma bindande mål som andra industrisektorer och att minst 50 procent av utsläppsrätterna inom detta område ska auktioneras

• betydande ekonomiskt stöd måste ges till utvecklingsländerna för att stoppa den totala tropiska avskogningen senast 2020 och att i anslutning till FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) inrätta mekanismen Global Forest Carbon Mechanism (GFCM)